Den sista cupen innan seriepremiären må ha gått av stapeln på söndagen men uppladdningen började redan under lördag eftermiddag. Den årliga Pling-galan lockade många bekanta MBK-ansikten till en kväll som bara kan beskrivas som det perfekta startskottet för en säsong. 

24 timmar och en taxi-spya senare var vi åter samlade för att marschera bort mot drömmarnas fält: Östermalms IP. En fullskalig Bonfire boys-invasion satte stämningen på vårkvällen och om de 13 som skulle ut på plan inte var fulladdade sedan innan var de garanterat det nu. 

I första matchen fick vi lära oss att Kir på tapp har konsekvenser. Svagt fokus och Ruben Magnusson-avslut från samtliga i laget ledde till en 1-0-torsk där vi borde hängt åtminstone tio. Riktigt trist.

Kapten Näslund spenderade den följande halvtimmen utslagen på en höjdhoppsmatta och länge såg det ut som att han var tvungen att räcka över bindeln. Men likt Jesus på tredje dagen stod han där innan den andra matchen, på två starka ben, och levererade ett av de svagaste peptalksen i mannaminne. 

Men vi drivs inte av floskler och tomma ord i den här klubben. Det är handlingar som talar och när Alex Näslund reste sig från de döda följde resten av oss efter. Bländande spel, Joel de Frumerie-show och läktaren hade äntligen något att fira igen. 4-1. 

I match tre var vi tillbaka på ruta ett. Chans på chans på chans ledde inte längre än till ett undermåligt kryss. 1-1 och några lätt hängande läppar. Med facit i hand fick vi känna oss tacksamma för en andraplats i gruppen – vilket innebar en fjärde match om bronsplats. 

Solen gick ner och in kom det krispiga vårrusket. Lätt frusna klev vi in i match fyra och var helt plötsligt oss själva igen. Vincent öppnade showen med ett välplacerat långskott innan Alfie enkelt snurrade upp målis och satte spiken i kistan. En bekväm 2-0-seger som gav oss ännu en bronsmedalj till troféskåpet. 

Som vanligt ett enormt tack till stödet på läktaren. 

Nu riktar vi blicken mot söndag.