Det har planerats mediestrategier, lanserats merch, byggts hemsida, intervjuats nyförvärv och mycket, mycket mer under den gångna vintern.
Men i helgen fick Mörkveden BK äntligen göra det vi inte riktigt gör bäst: spela fotboll.
Och den lilla försäsongscupen gav oss en god försmak på vad säsongen kommer att erbjuda.
Efter en lång, lång väntan börjar ännu en kall vinter närma sig sitt slut. Och det finns få vårtecken så tydliga som att Mörkveden BK slänger sig ut på några av Stockholms bortglömda gräsplättar för att spela fotboll.
Tidigare under förra veckan samlades säkert fem-sex grabbar för att lira lite boll – eller “träna” som de så gulligt kallade det i gruppchatten. Och det verkade faktiskt ge någon slags effekt.
Helgens försäsongscup slutade nämligen med en solid tredjeplats efter att vi gått obesegrade genom alla matcher. Undertecknad var inte på plats och tänker därför inte lägga allt för mycket energi på att sammanfatta dagen. De tre höjdpunkterna jag snappat upp är som följer:
– Två dödsviktiga baljor av Vincent Kartengren i de första matcherna. Känns som en kultspelare börjar ta form.
– Så vitt jag vet bjöd Samuel Gunnarsson m.fl på limbs längs med sidlinjen.
– Vi har skaffat en ny rivalklubb i form av ett gäng 17-åringar med nära till instagram-DMs.
En premiärsöndag som lämnade ytterst lite att önska med andra ord.
Samtidigt som allt det här spelar ut sig på någon sliten konstgräsplan i Skarpnäck sitter jag och Mörkvedens egen Love Stiewe fotbollsgisslan i de kanadensiska bergen. Och trots en otrolig snowboard-säsong har det kliat i lemmarna. Visst, merch-drop, mediemöten och spelarintervjuer har botat lite av fotbolls-abstinensen, men det räcker inte riktigt till.
När en av de 17-åriga nyblivna rivalerna skrev att vi såg ut som ”ett gäng 40-åriga snubbar som alla väger minst 90 kg” kunde jag inte annat än att hålla med. Men det slog mig också att det finns få saker jag ser fram emot så mycket som att komma hem och göra dessa, enligt våra motståndare, gamla och tjocka eldsjälar som utgör Mörkveden BK sällskap igen.
Om en dryg månad är vi där. Hemma i Sverige med sommarkänslor och seriepremiär. Lönnfeta, gamla och tillsammans. Och om helgens mini-cup lovade något så är det att vi står inför en säsong fullspäckad av glädje, rivalitet och medioker fotboll.
För att citera vårt senaste nyförvärv (presentation kommer inom kort): It’s not the beautiful game. It’s the beautiful gemenskap.
Vi ses i maj.
Tillbaka