Om förra veckans match var ett praktexempel på hur man inte förbereder sig för match så var den här helgen raka motsatsen. Utvilade, samlade flera timmar före match och en del till och med fria från bakfylla.
Och det speglar av sig på spelet.
William Sparthan har gått vinnande ur formationskriget och vi går ut på plan med en sprillans ny taktik. Det ger effekt direkt. Spelet flyter på som aldrig förr. Vi rullar boll, trixar lite och springer över motståndet. Det här i kombination med att Love Stiewe, Alfons Westerberg och (tro det eller ej) Ruben Magnusson är tillbaka i målprotokollet väcker nostalgiska minnesbilder från Kungsholmens gymnasium och våra gamla målkalas.
Det skjuts på alla fronter genom hela matchen och i slutändan känns det som att 4-1 inte gör oss rättvisa, men varför klaga?
Sex matcher in i säsongen har det blivit dags för lite sommaruppehåll. Det har krävts blod, svett, lite tårar och en väldig massa charm, men nu sitter vi här, obesegrade på en tredjeplats.
Mycket har hänt. Spelare har kommit och gått, målvakter har snurrats och sista minuten-mål har blivit en vana. Det hela är svårt att sammanfatta på ett bra sätt. Men der går med säkerhet säga att vi är optimistiska inför hösten.
