Med en knapp månad till säsongsstart kan Mörkveden BK presentera sitt sista nyförvärv för i år. 

29-årige John Sjödin kommer från ett förflutet i Åtvidaberg men väljer nu att viga sitt liv åt den grönvita gemenskapen. 

– Bollkänslan har sakta nötts bort med åren. Men jag hoppas kunna hyvla fram den under all den där rosten, säger han i intervju med klubben.

Det är april. Säsongspremiären närmar sig med raska steg. Humlegården omfamnas av fågelkvitter, blomsterdoft, vårsol och en stilig man från Åtvidaberg. John Sjödin har tagit en liten paus från fotbollssoffan för att slå sig ner och prata lite om sin framtid i Mörkveden BK. 

– Det är fint att Mörkveden är i början på sin resa. En ny, fräsch vind i fotbollssverige. Åtvidaberg kommer mer från det förflutna. En anrik klubb som kanske är lite på nedgång. Så det känns som att jag kliver in och satsar på framtiden.

Sjödin är uppvuxen i Åtvidaberg och tillbringade sina ungdomsår i den fornstora fotbollsklubben i byn. Och med ett par SM-guld från 60-talet i ryggen är det lätt att förväntningarna skenar iväg. Men nyförvärvet är noggrann med att hålla sig på jorden. 

–  Jag tror ändå att jag kommer kunna, med tiden, gå in och bli en bärande, pålitlig spelare. Men någon stjärna vill jag absolut inte se mig som, utan hellre någon man kan luta sig mot när det blåser som hårdast. 

Med snart 30 år fyllda blir nyförvärvet en av de äldsta i Mörkveden. Men kritikerna kan känna sig lugna. Det är en man i fysisk toppform som slagit sig ner i Humlegården i dag. Och han är tydlig med att det finns mer kvar att ge. 

– Jag har sagt det länge. Jag tror att jag är en person som peakar sent. Nu kommer trettioårsdagen snart och efter det finns det mycket kvar att hämta av John Sjödin. 

Läs intervjun i sin helhet nedan:

Hej John. Vad formade dig som fotbollsspelare?

– Det var väl att farsan var tränare. Så jag fick ett stort manövrings-utrymme och en viktig roll i laget. 

Var det så du fick din plats i laget? 

– Nej, men jag låg nog ändå på övre halvan av laget sett till kvalitet. Så jag hade väl ändå min rätt till platsen och rollen. Sedan fick jag ju lite vind i seglen av att farsan satt på sidlinjen så klart. Men jag skulle ändå säga att det var på både gott och ont. Det var mer sporrande än curlande. Sedan kom det ju med lite fördelar också så klart. Kaptensbindeln hamnade inte på min arm för att jag var den bästa ledaren direkt. Men han var en bra tränare. 

I Åtvidaberg alltså? 

– Ja. 

Anrik klubb. Du slår nästan William Sparthan. Visst har ni fler SM-guld än Hammarby? 

– Det stämmer. Två SM-guld. 

Så det är en större klubb att komma ifrån än Hammarby. 

– Yes. Två SM-guld och två svenska cupen-pokaler. Det var några starka år där på 60-70-talet. 

Hur känns flytten från anrika Åtvidaberg till Mörkveden?

– Det är fint på så sätt att Mörkveden är i början på någonting. En ny, fräsch vind i fotbollssverige liksom. Åtvidaberg kommer kanske mer från det förflutna. Anrik men kanske lite på nedgång. Så det känns som att jag ändå kliver in och satsar på framtiden på något sätt. Jag gillar det Mörkveden jobbar mot. Det finns mycket potential i klubben. 

Bästa minnet från planen?

– Vi har vunnit någon cup kommer jag ihåg. Det var ändå en stor grej. Vi var ju aldrig något topplag riktigt. Men den här gången var vi nere i Vimmerby och lyckades kamma hem hela cupen. Det var häftigt. Vi fick ofta rätt mycket respekt när vi kom in som Åtvidaberg men sedan så blev de ofta varse om att det inte var något speciellt lag ändå. Men vi lyckades roffa åt oss cupen och det var en riktigt häftig känsla. 

Vad kan supportrarna förvänta sig?

– Det de kan förvänta sig är mer kämpaglöd än skönlir, kanske. Bollkänslan har sakta nötits bort med åren. Men jag hoppas kunna hyvla fram den under den här rosten.

Hoppas att det är som att cykla bara.

– Ja, precis. Tyvärr har fotbollen fått ligga på is ganska länge nu. Så det kanske blir en uppstartsperiod men så länge supportrarna ger mig lite tid så kommer jag kunna betala tillbaka dem. Kanske med lite sköna trix men framför allt hårt gnugg. 

Låter lite som Sparthan där med. Du är också en stark löpare i alla fall va?

– Ja, jag tror att 90 plus tillägg inte kommer vara några problem för mig. Sedan kanske vi inte spelar 90 plus tillägg? 

Nej, 20x2. 

– Det låter som ett härligt intervallpass. Det kommer jag att ta. 

Kan du jämföra övergången med någon annan? 

– Svårt. 

Det är ju nästan lite som Emil Forsberg, även att det inte stämmer helt överens. Kommer ifrån Malmö från början och slutar i nya moderna RB Leipzig. Sedan vill vi inte jämföra oss med RB Leipzig i och för sig. Det ska vi hålla oss undan för. STRYK DET HÄR JONTE. Scratch it. Jag ångrar att jag gjorde jämförelsen. Men det är väl lite så kanske. Nytt och modernt men vi har inte pengarna och musklerna som Leipzig har. 

– Vi har lite mer själ. 

Exakt. 

– Hur som helst så haltar jag lite i att komma på en rak övergång att jämföra med faktiskt. Så Emil Forsberg kanske är det närmsta om man får skarva lite då. 

Ja, vi lägger lite brasklappar på den. Men hur bra är du egentligen?

– Jodå, självförtroendet finns där någonstans ändå, kanske inte helt rättfärdigat. Men jag tror ändå att jag kommer kunna, med tiden, gå in och bli en bärande, pålitlig spelare. Någon stjärna vill jag absolut inte se mig som men däremot någon man kan luta sig mot när det blåser. 

Det tror jag många i laget uppskattar. Någon som alltid gör jobbet.

– Ja, men exakt. Det är den jag vill vara och det är den spelaren jag själv ser upp till på planen. Man vill på något sätt vara sin egen förebild. 

Har du peakat?

– Nej, det vill jag inte tro. Jag har sagt det länge att jag tror att jag är en person som peakar efter 30. Nu kommer trettioårsdagen snart och efter det finns det mycket kvar att hämta av John Sjödin. 

Har du någon matchritual?

– Nej, jag är absolut inte en vidskeplig kille. Jag är väldigt grundad och tror att du skapar din egen tur. Så oavsett vad jag gör inför en match tror jag att jag själv kan påverka utgången av den på egen hand. Men som sagt, det var länge sedan jag spelade fotboll nu så det kan smyga sig in någon liten uppvärmningsritual ändå. Jag kanske får återkomma. 

Några ord att gå ut på?

– Jag har blivit liknad vid Peter Crouch. Det kan vara viktigt att braska in. Jag är korpens Peter Crouch. Lång, gänglig, kan kanske bjuda på lite schyssta trix. Jag ser inte ut som den bästa fotbollsspelaren, men det finns något där att hämta. Skenet bedrar.